Hej! Har inte varit inne och bloggat på ett tag, har mått pissdåligt. Åkte på ett återfall efter 5 månaders nykterhet, blev inlagd på psyk, och utsparkad nästa dag! Det är så dom tar hand om oss, man ber om hjälp, men det finns banne mig ingen som bryr sig.

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk i dagens sk sjukvård. Nåväl, jag har hämtat mig någorlunda, men jag har förstått nu att jag måste reda ut vad det är jag mår dåligt av, för jag orkar inte med att ''åka berg och dalbana'' hur länge som helst! Livet är alldeles för kort för att slösa ork och energi på att tänka på alla andra, och att dom ska må bra ( vi kvinnor är suveränt duktiga på det) nu är det min tur. En vän sa till mig en gång att jag skulle våga vara lite ''egoist'', tänk på dig själv och dina behov för en gångs skull. Och hon har så rätt! Att kunna njuta av livet fullt ut, kunna känna glädje och harmoni, det är värt en hel del.

Jag hade en så tydlig dröm nyligen som sa ganska mycket: jag springer barfota på en stor blomsteräng, FRI som en fågel. Ingenting känns tungt och jobbigt längre. Längre fram öppnar sig en stor port till friheten! Jag vaknade av att jag grät, så skön var den drömmen. Nu har jag äntligen förstått vad det är jag måste göra, rensa ur alla spöken och demoner som försöker förstöra och förinta mitt liv. Att gå vidare utan att titta i backspegeln hela tiden, jag har ingenting kvar av det jag hade, endast en massa skulder, men det går inte att backa tiden, tyvärr, lev livet nu, i morgon kan det vara försent!!

Tack för mig, ha det gott!